.. delas numera in i "före Kroken" och "efter Kroken"..   

"Före Kroken" var det ganska lugnt i kaoset, de lekte med varann, sov med varann, lade energin på varann.

Nu "efter Kroken", så riktas all den där energin mot mitt håll och de andra hundarna får en helt annan uppmärksamhet också.

Så var det iaf i 5 dagar innan det lugnade sig och vi kom in i att bara vara vi.

Gick sjutton inte att ha koppel, varken på honom eller någon annan..

Hemma krävde han galet mycket sällskap och när de stora skulle tugga på sina ben kunde jag inte längre stänga bort honom, för då blev han ju själv och satte igång och skällde..

Den där blicken..

Den såg jag bara mer och mer av..

Men det lugnade ner sig.

Vi fann en ny rytm.

Samt så kan jag koncentrera mig på endast en valp i träningen.

Vi tränar lydnad.

Vi tränar spår.

Och har smakat på apporten.

Det är tur han kan vara hiskeligt söt!

Mattes hjärta smälter...   

Mot nya mål och äventyr!!

På återseende!