Jag har ju inte berättat men jag tävlade med Ina för någon helg sedan.

Det gick väl.. sådär.. eller, inte alls med mina mått mätt.

Nu var vi inte klara tävlingsmässig men ibland måste man ju inte vara det, har jag lärt mig..   

Iaf inte med en riesen, tydligen är det lite annorlunda med schäfer..   

Ja sagt och gjort så tävlade jag det grå och fick det skrivet på papper vad vi behöver träna på.

Det var typ allt..

Spåret gick helt klart sämst.

Hon är väldigt fin i spåret i vanliga fall men med ett icke planerat spår från arrangörernas sida och hennes veka personlighet gick det inte bra alls.

Det börjar med att jag ska tydligen ha med mig egen startflagg..??

Öööh..

..och lite handsvett, var nog allt jag fick fram innan jag kopplade vad hon menade och svarade nej, det brukar väl tävlingsarrangörerna stå för, eller..??

Väl ute på "mitt" fält var det högt, och då menar jag knähögt, gräs med många inslag av tillplattade traktorspår.

Jag har inte tränat på sådant här underlag och självklart ska hon fixa sådant men kanske inte i första klassen..

Sedan att de inte stegat ut spåret och märkt upp vinklar osv må vara men när hon frågar mig hur många steg jag tror det är till elstolpen känner jag att nu får de väl ändå ta och skärpa sig!

Vart jag skulle starta bestämde hon sig för allt eftersom hon pratade med mig.

Under all kritik!!

300 steg blev det inte, det blev betydligt längre och mot slutet väldigt högt gräs..

Vinklar och apporter lades när det var antingen flera korsande traktor spår eller jättehögt gräs.

Ingen ordning alls...

Men visst var inte underlaget det som var största problemet, iaf inte från början.

Det var den där främmande publiken och den där gubben som gick bredvid mig som gav oss de första bakslagen.

Ja nu vet jag iaf vad jag måste träna på.

Se det positivt!.. eller nått..

Spårstarten, där man tydligt ser att hon blir störd av omgivningen och den nya situationen.

Jaha så kom vi då fram till lydnaden, för bryta fick jag verkligen inte göra!

Så min lydnad fick jag lov att vänta på till allra sist, då Ina för stunden löper.

Och med allra sist menas, efter Bh hundarnas lydnad och miljöprov, tävlingshundarnas lydnad och skydd.

3 Timmars väntan på ett lydnads program som ändå inte ger oss möjlighet till ett godkänt resultat för dagen.. trist.

Så när det äntligen var dax för min lydnad så hände det väl en hel del saker på plan.. typ ganska mycket.

Jag tänkte bjuda det mesta på film!

Kul va?!   

Så vad har vi först, lite frittfölj.

Glider fram långt i positionen den lilla banan schäfern..

Fixar gruppen bra då det var vår första okända grupp. ( Väl tränat, Sara)

Sättandet gör hon bra, jag gör en liten halvt osynlig halvhalt som jag måste jobba bort.

Läggandet med inkallningen.

Läggandet är riktigt snygg men var hon tvungen att klanta sig på inkallningen..?

Det är ju något vi iaf kan.. eller, det var vad jag trodde..

Apporteringarna har jag jobbat mest med för där var vi verkligen inte klara.

Slätapporteringen gör hon sådär då hon tappar(?) apporten på väg in men skopar upp den direkt och fortsätter fram till mig men med ett snett avslut.

Dock så ska ju jag klanta mig också och istället för att säga fot säger jag hit vilket gör att hon hoppar närmare mig för att sedan springa runt när jag kommenderar fot, lite skamset röd i ansiktet..

Hopp apport gör hon hyfsat bra.

Lite tugg vid mig.

A-hindret tycker hon nog att det var dax för en belöning av något slag..

Framåt sändande har jag inte alls fått till, men kört ändå en hel del på just denna plan så hon skulle ha en målbild.

Den målbilden var ganska kort...

..och sedan fanns det ju apporter!!!!

Ja, se för er själva..

Jag tror det beskriver tydligt hur vår tävling gick i ord och bild..

Ha ha ha..

Mot nya mål!!

Eller kanske jag ska satsa på samma som innan..?

På återseende!