Äntligen har jag tagit mig ut och tävlat!

Mycke ojandes innan..

"Är jag verkligen klar?"

"Hur går spåret igentligen.. på 10 meters lina?"

"Momenten är inte riktigt klara, eller..?"

"Jag VÅGAR INTE!!!"

"Herregud! Det är ju skott också??!!"

---

Det var nog lite nerver tror jag..   

Men det gick vägen!!

Spåret är jag jätte nöjd med!

Vi lyckades få 98 poäng.

Hon gjorde en koll i första vinkeln, vilket var synd.

För annars var det inte något att klaga på, låg näsa trots motvind, markerade sina apporter.

Sedan kom vi till lydnaden..

Hmm..

Jag började med platsen.

Tyckte inte jag hade henne riktigt med mig, men ville inte dra upp henne alltför mycke heller eftersom vi skulle ligga plats först.

Jag var riktigt nervös..

Konstig, för nervös brukar jag vara innan, inte när jag kliver ut på plan..??

Iaf så märker Aino tydligt att matte är j*vligt konstig..

När jag säger plats, så sjunker hon ner väldigt långsamt och osäkert..

Istället för som hon brukar, pang i backen och viker över baken så hon ligger på den vänstra sidan, beredd på att ligga länge!

"Fuck" tänkte jag, undra om hon ligger kvar nu..??

Men låg gjorde hon.

Sedan under vårat lydnads program händer det väl en hel del...   

Hon känns inte alls som hon brukar, släpper kontakten med mig lite nu och då, men håller sig i position.

På läggandet sitter hon istället..?

Vilket brukar vara ett av hennes bra moment..

På slät apporteringen, far hon ut, griper apporten och springer snabbt in..

..för att 2 meter innan mig, ge mig en blick som säger mig att, "det kanske inte blir någon kvällsmat ikväll men det tar jag! JIPPIII!!!"

Suck..

Hon drar förbi mig och springer ett j*vla ärovarv med apporten..??!

Jag kallar på henne och hon kommer in, tuggandes på sin "belöning".

Hopp apport gör hon bra förutom att hon tuggar??

När f*n började hon tugga på apporten på andra sidan hindret??

Det börjar bli många frågetecken nu, både i texten och för mig ute på plan..   

Jag ställer upp för A hindret.

Kastar min apport, kommenderar "hopp", och "apport" ser Aino försvinna bakom hindret.

Publiken gör mig uppmärksam på malle tiken, som kommer som ett skott från sin platsliggning för att ta Ainos apport..

Jag hoppar åt sidan och börjar kalla på Aino.

Allt går väldigt fort, men Aino är en snäll tik och inte alls så tuff, "så vill du ha min apport så är det helt ok med mig!"

Hon springer mot mig lite skrämd och vänder sig bakåt några gånger.

Som tur är så vill mallen "bara" ha apporten och när Aino säger "varsågod" händer det inge mer.

Aino kommer in till mig och jag berömmer upp henne!

Försöker få henne att glömma bort det där som precis hände, för hon tyckte det var lite läskigt..

Går med henne och peppar och berömmer tills de har fått tag på mallen och kopplat henne.

Då gör vi om momentet.

Jag kastar ut och kommenderar.

Aino slänger sig upp på A hindret och försvinner.

Jag tyckte det tog evigheter innan hon kommer över hindret igen..

Men över kommer hon.

Jag vet inte riktigt vad som händer på andra sidan, men jag tror hon tittade bakom sig efter det att hon gripit apporten, kommer väldigt nära A hindret och får inte någon riktig sats, för högst upp balanserar Aino men kommer över åt rätt håll.

Det går ett sus i publiken när Aino tar mark, så hon slänger en blick över axeln igen, lite som en bakskygg häst.

Hon kommer om sidan på mig men rättar in sig.

Duktiga lilla skruttfia..

Framåtsändande gick väl bra, den första delen iaf.

Hon far ut i bra tempo, som ökar för varje steg och när mitt kommando ligg kommer slår hon av på farten, men jag ser att hon har kopplat på snoken och söker boll.

Så ett snabbt extra kommando ger jag, för då tänkte jag att nu har vi haft alldeles för mycke skoj på denna plan så lite ordning, tack.

Hon lade sig snyggt på det andra kommandot.

Låg även när publiken på ca 25 pers apploderar.

Vi lyckades skrapa ihop 86 poäng.

Lite bra verkar hon ha gjort ändå efter alla missar för att få den poängen, trots allt.

Jag är inte lika nöjd med lydnaden, för jag tycker hon iaf kunde ha lagt sig i läggande under gång.

Det andra, att hon ser apporten som en belöning och läggandet i framåtsändande, det är saker som inte är klart och vi måste träna mer på.

Marie tog lite bilder från prisutdelningen.

Tack Marie för hjälpen med mina barn!!!   

På återseende!