Jag skäms..

Så urdåligt gick Aino i tisdags när jag och Johanna tränade.

Vi filmade varann, alltid nyttigt, och där, svart på vitt(!) ser man hur katastrofalt dåligt hon gick!!

Känslan var inte så, vilket gör det hela ännu värre!..

Man går runt och tror att det ser bra ut, vi är duktiga, detta fixar vi!... not..

KATASTROF!..

..ett ord som sammanfattar allt.

Jisses..

Hennes lilla rumpa lever ett eget liv!

Trodde jag hade kontroll över den, men icke..

När vi nu skulle köra lite mer programlikt, långa raksträckor, ingen belöning eller uppmuntran, ingen vänstersväng eller korrigera in henne, ingenting.

Då!.. gott folk, då tar den för sig och går nästan bredvid frambenen.

Den lever verkligen sitt egna liv!

Skulle nästan kunna tro att hon var ledad som en dragspelsbuss nånstans på mitten.

Tänk er att bussen skulle klara av att vika sig och driva framåt med både framhjulen och bakhjulen, som ett U eller ett V.

Hänger ni med vad jag menar?

Det är förskräckligt..

Jag överdriver knappt, ska jag tillägga..

Det ser så jävligt ut så jag klarade inte av att titta på filmerna i morse igen.

Var tvungen att stänga av..

Men det har ju satt igång hjärnkontoret..

Så, hur går jag tillväga nu då för att komma tillrätta med problemet..?

Ja det var ju det..

Har lite ideér och tankar om hur jag måste göra i fortsättningen, hur jag ska röra mig, hjälpa henne osv.

Resten av träningen i tisdags då?

Jag gjorde ju mer än bara tränade min ledade hund i fria följet.

Tränade lite läggande under gång, någon inkallning och apportering.

Läggandet står still för tillfället.

Måste lägga lite krut på det.

Inkallningen ser bra ut.

 Dock måste jag lägga på ett kol med ingångarna, hon kan inte det för att jag har helt enkelt inte tränat tillräckligt.

Apporteringen tar jag det långsamt med.

Det kan bli riktigt bra!..

..och jag vill inte att det skiter sig någonstans på vägen nu, så jag tränar och befäster långsamt.

En kort film på en kastad apportering, hon glider lite lätt i leran så då kan man ju passa på att "leka" lite med apporten, hmm..

Ett kort efter en inkallning.

Sjysta bromsspår..

Johanna körde sin Fass.

Där tränas det inför lydnads 1:an och Bh prov.

Lilla Vera var med.

En natts sömn och någonstans kändes det som att det var väldigt extremt i tisdags, går hon verkligen så illa?

Så igår var jag iväg till Knivsta och tränade.

Passade på att filma lite då också.

På samma sätt.

Raksträckor, ingen hjälp.

Bara för att se, är det verkligen så jävligt!??

Men igår gick hon bättre, fortfarande inte bra men bättre.

Alltid något.

Det som är lustig med henne är, att om jag tränar med väldigt mycke störning så går hon rakt, vad är det för bokstavskombination på en sådan hund..??    

Vanligtvis brukar hundarna gå som bäst på hemma plan utan störning..

Det är bara att träna på!!

GLAD PÅSK!

Till er alla!

På återseende!