Är det sant..??

Hur självupptagna är föräldrar?

"Mitt barn har detta behov"

"Mitt barn måste få utvecklas med det här"

"Mitt barn vill att det ska vara så här"

"Mitt barn, mitt barn, mitt barn"

Jisses..

Jag led lite med pedagogerna som stod där framme och skulle försöka tillgodose alla föräldras önskemål.

Något som skrämde mig var också hur mycket föräldrar vill att barnen ska kunna saker som faktiskt skolan är till för!

Det skulle vara siffror och bokstäver.

"Mitt barn behöver och vill lära sig bokstäver"

Visst så kanske det är men jag undrar jag hur mycket inte detta påverkas av föräldrarna..?

Låt barn vara barn ett litet tag till!

Låt de leka och utvecka sina sinnen på alla sätt, bild, musik, böcker, tal och språk.

Låt de få den sociala kontakten och lära sig att leka i grupp.

Ha roligt.

Jag undrar själv om 4-5 åringar hellre sitter med siffror och bokstäver än klär ut sig tll lejon och prinsessor.

Vad ska vi stressa så jävligt för.

"80% av barnen kan redan läsa när det börjar skolan."

Varför??

Jag trodde det var de skolan var till för..

Att lära ut saker när barnen är i rätt ålder och mognad.

En hel del av dessa barn som kan läsa när de börjar skolan kommer det inte gå så bra för i slutändan ändå..

Varför inte bara låta de leka medans det fortfarande är tillåtet.

Vilket också förvånar mig är att föräldrar ifrågasattet om hur den dagliga verksamheten ska vara.

Säger förskolelärarna att detta som varit inte fungerar och nu provar vi det här istället så måste vi som föräldrar lyssna.

Vi klarar knappt av våra egna barn och ändå ska vi lägga oss i hur de ska hantera 20..?

De känner våra barn på ett annat sätt än vad vi gör, låt de göra sitt jobb.

Givetvis ska vi ha frågor och synpunkter men att ifråga sätta hur långt som helst undrar jag..

Sedan skulle allt dokumenters, dagligen.

Inser inte föräldrarna hur mycket tid som tas ifrån våra barn om varje pedagog ska skriva ner på papper hur han/hon ätit, sovit, lekt, inte betonar bokstaven R korrekt osv..

Jag är bara glad att alla pratar svenska på vårat dagis, då det förra där Linnea började som liten hade vikarier som kunde tre ord svenska.

Det sa jag också.

Kanske lite lätt irriterad...