Nu ska jag inte prata om mina krämpor och förkylningsvirus som inte slutat härja, utan Ainos nya jag!

Igår på lydandsträningen var hon väldigt lugn och behaglig.

Rent av "normal"!!

Vissa kanske inte skulle hålla med om det, men skillnaden var påtaglig för mig iaf.

Jag tränade apporteringar och hantering av apportbocken, och hon gjorde nästan rätt varje gång!

Inte illa!

Men det är inte utan att man undrar om hon fått en hjärnblödning eller något..?

Nu ska jag inte gnälla men lite orolig blir man ju..   

Fast förklaringen är nog dock bara så enkel som att, hon löper ju..

Undra om jag ska ta och träna in lite nya moment nu när benen verkar vara, till viss del, frånkopplade..?

Hjärnan får mer plats till att bestämma vad som faktiskt ska utföras.

Det tåls att fundera på..

På återseende!

Så var det årliga bakandet över.

Känns rätt skönt.

Nu ska det bara ätas upp, resterna alltså.

Barnen fick presenter.

Det var spännande!

En egen ridhjälm!

Morfar, min syster och Mats med deras lilla Viktor.

Får man bara bilar så blir man hur glad som helst!

Tur att vi har extra stolar ner det kniper..   

Här är barnens första kusin!

Lilla Viktor.

En stadig kille, kunde inte få nog av de små tjocka benen!

Avslutar med en bild på kakbordet.

På återseende!

...men alltid tid för ett sök!

Marie med Hexxa.

Kerstin och Tessie fick jag inga kort på.

Men Malin och Laser, som för dagen gästspelade i gruppen.

Kajsa med Nellie.

Jag och Aino.

Vi var på en jätte rolig bana.

På ena sidan fick vi med en paintball bana med tillhörande "skräp".

En finfin koja hittade vi.

Jag kan inte påstå att hon var duktig på träningspasset..

Hon sprang.. och fort gick det.

Det var väl ungefär det hon gjorde..

Hmm, ja.. det sammanfattar det hela bra.

Det blev några skick på samma ställe då hon missade figgarna.

Mitt mål för dagen var att få henne trött och det lyckades vi med.. en stund iaf..

Gissar på att vi står och väntar på att en hund ska sluta springa och finna figgen..?

Aino hade roligt och det är jag glad för.

Nästa tränaing blir lite mer strukturerad.

Målet är då inte att få henne trött, det lyckas jag ändå inte med, utan lite struktur.

Jag bestämmer och hon utför.

Rättvist, tycker jag.   

På återseende!

Har inte tid att blogga nu..

Det är barnkalas i helgen, och ni som känner mig vet att jag är upptagen så här dagarna innan.

Det ska ju bakas!

Jag har många saker kvar att tillverka innan söndagen kommer..

Linnea fyllde 6 år idag!

Stora tjejen!

..igen!!  

Det är ett roligt gäng som träffas för att just träna tävlingsmässigt, eller vad man kan tänkas vilja ha hjälp med under 15 min.

Tina och Fiffi var med och det har hänt saker från förra gången!

Mycke finare kontakt!

Cecilia med sin Alice, glimtar det om rejält!!

9 månader gammal och redan så fin!

Maria med Kax var med.

Jätte roligt att se så himla duktiga de har blivit!!

Jätte fin kontakt och en hund som jobbar för sin matte!

Jenny och Mischa körde igenom sitt program, helt tävlingsmässigt.

Det är roligt att få möljlighet att kunna belöna när hundarna minst anar.. eller en tillsägelse när de inte tror att vi kan göra något..

Fin kontakt!

Malin och Laser.

Det var kanon!

Vi lyckades lura Laser!!

Laser var på tävling, det var han övertygad om, men han fick sig en smärre chock...

Matte kunde fräsa ifrån i en situation, där han har tyckt att det är han som äger!

Klockrent!

Jag klev in med Johanna på plan.

Medans hon gick sitt program, lade jag plats.

Jag hade "bokat" en person, som vars enda uppgift var att ha koll på vad Aino kunde tänkas hitta på bakom min rygg.

Hon gjorde ingenting.

Inte ens när en fluga strapserade runt på hennes rumpa brydde hon sig.

Johanna körde lite fritt följ med belöning.

Jag såg inte så mycket av det, då jag var fullt fokuserad med att stå med ryggen mot Aino.

Sedan var det våran tur.

Körde "program".

Det gick stundvis riktigt bra och ibland hade vi svackor där hon tappade fokus.

Tydligen var gruppen svår den dagen.

Men lite träning så gick det bättre!

Gjorde även ett läggande med inkallning.

Snabbt läggande men måste träna lite stabilitet, tror inte hon la ner armbågarna helt.

Jag är nöjd över dagens träff.

Det är riktigt skoj!

Vi syns snart igen!

På återseende!

Vi, jag och Aino, är i en period där jag tycker att Aino inte gör ett enda rätt, medans för Aino leker nog livet rätt bra just nu!!..

Vi lever inte i samma verklighet.

Jag skyller allt på mig.. eller ska jag ge uppfödaren en släng av det också..?   

Nej, jag tar på mig hela ansvaret.

Inte deras fel att de avlat fram en väldigt bra individ..   

Apporteringarna går.. mer kan jag inte beskriva det hela.

Vi började passet med detta som bilden visar.

Apporten mellan oss, väääldigt nära.

Det enda hon behöver göra är att doppa huvudet, gripa apporten och ta upp huvudet igen.

Nej, det går inte!

Vet ni hur mycket man faktiskt kan hinna med på denna lilla bit ner till apporten, för att inte tala om den oerhörda låånga biten tillbaka..??!!

Stön..

Suck..

Snyft..

Sedan gjorde jag några övningar där hon ska ut och hämta apporten.

Det gick riktigt bra!

Ibland fick hon sätta sig framför mig i avlämnandet, vilket inte skett många gånger tidigare, ibland gå direkt på bollen.

Tyckte faktiskt det gick så bra så jag tänkte att detta måste filmas!

Varför kom jag på den ideén??

Tre kort filmer, där hon gör tre olika, men lika många, fel saker..

Vad är problemet?!!!!!!!

Vad var det för skillnad, från de tidigare gångerna och nu?

En kamera, det var allt.. tycker jag, men frågar man damen lär hon ha en annan åsikt..

Första gången fladdrar hon iväg efter det att hon gripit apporten, "matte slängde nog en boll åt det här hållet??"

Andra gången springer hon hela vägen fram, nästan griper apporten och vänder tillbaka i full fart, "VA?! ropade du på mig??"

Tredje gången griper hon den och vänder mot mig, för att strax innan mina fötter spotta den, "BELÖNING!!!"

-----

Hur många tusen fel har jag inte gjort?!!!!!

Dagen efter gör vi sökmarkeringsövningar.

Jag tror ni fattar hur det kan tänkas ha gått..

Hon finner sina figgar fort, de ligger inte på fullt djup.

Hon griper slangen direkt, och sätter av!.. åt fel håll..

Djupare in i skogen.

För att sedan "hoppsan" tappa rullen och frenetiskt leta efter den lääänge.

Hon bryr sig inte om figgen vid denna tidpunkt, utan söker bara efter sin rulle.

Hon är duktig, för hon vet att den ska med in.

Hon kommer in när hon hittat den och sedan går på ett påvis i full fart!

Detta upprepas alla 4 gånger jag skickar henne.

Samma sak.

-----
Hur många miljoners fel har jag inte gjort?????!!!!!!!!

På återseende!

Härligt, som vanligt, att kliva in innanför de stora stalldörrarna, mötas av många stora par ögon och framåtriktade öron som undrar om det är mat dax, kanske?

Gå laget runt och smeka dessa mjuka mular, klia lite bakom öronen och få en varm pust i magen som tack.

Känsla..

Denna gång tränades det på att rida över bommar i fältsits.

En ganska svår balansövning innan man fått kläm på det..

Balansövningar.

Lite trav, några steg blev det iaf "rida lätt".

Greta.

En vecka tills nästa gång..

På återseende!

Visst är det roligt med spååår?!!

Jag tycker iaf det..

Några spår har det blivit i veckan.

Jag har tränat med Johanna en eftermiddag.

Aino fick ett spår på ca 300steg, tre burkar och några vinklar.

Markerade sina burkar väldigt fint, vi hade en pratstund hon och jag i spåret innan, det handlade om vad som gäller vid burkarna.

En ganska lätt diskussion tycker jag, men det räckte tydligen.

 Snabba, distinkta markeringar resulterade det i.

Duktiga tjeja.

Qbus fick ett längre med bara godishögar, som han tog fint!

Johannas fina Fass!

Nyfiken Vera på ryggen..

Han spårade väldigt fint.

Kanske lite hög fart, beroende på hur han tar vinklarna och klurigheterna.

Funkar det fint kan han behålla farten, annars måste man få ner tempot lite..

Nu pratar vi små ändringar, väldigt små ändringar för att få det perfekta spåret.

Ett grusspår har det blivit till Aino.

Det första "riktiga" grusspåret.

Hon var duktig fast hon tyckte det var svårt och hon blev snabbt trött.

Det räckte med 40meter spår, för att få damen att tappa koncentrationen på slutet.

En liten filmsnutt.

Hon tycker det är svårt, och mot slutet tar hon pauser..

"Det här var ju jobbigt!"

Zeke, våran valp på jobbet, har också fått sina första spår!

Hoppas det blir många fler, för det var något han var duktig på!!

Helgen har det varit lite av varje.

Återkommer om det vid ett senare tillfälle!

På återseende!